Drömklänningen!
I måndags var vi (kompisar från skolan) och kollade på en kompis gamla tenta. Hon tyckte vi kunde dricka lite vin, så det blev några glas. Sen skulle en tjej (Madde) åka och handla med sin kille så ville Maija (tjejen vi var hos) inte att vi skulle åka. Hon ville ha en ursäkt för att slippa plugga! Haha! :) Jag ville till Täby C och köpa en klänning, men klockan blev mycket och jag hade inte hunnit dit innan sju så vi åkte till kista vi tre och käkade, jag köpte klänningen och jag skickade tillbaka ett H&M paket.
Själv historian bakom klänningen är ganska lustig, det var ödet liksom! :D En tjej i skolan (alltså ingen jag kände) gick förbi när vi satt ute och pluggade. Sa till tjejerna "åhhh kolla klänningen, såååå söt" Madde bara "jaaa guuud, du måste nästan gå fram och fråga var hon köpt den". Haha! Jag gjorde inte det! Några dagar senare satt jag och bläddrade i Amelia (svärmors tanttidning liksom :P). Då var den där helt plötligt!!! :D Lindex 199:- jag bara "ahhhhhhh jag måste ha den". När vi kom till Kista så spanade vi lite, jag förklarade för tjejerna hur den såg ut och vi hittade den inte. Jag gick en sväng till i butiken och då såg jag den!!! Den hängde liksom fel och den var i S!!! Butiksbiträdet trodde det var den sista! Den passade klockrent och det var helt enkelt "ment to be". Värsta historien om en klänning! :D Den är socker söt, nästan som en prinsessklänning för vuxna. :D
Det finns en fortsättning också. Haha! Madde, som också tyckte klänningen var superfin, men som inte följde med till Kista, ringde dagen efter och frågade om jag hade hittat den. Ja det hade jag ju! :D Hon ville också ha en och när jag sa att det nog var den sista i Kista hörde man hur hennes hopp nästan släcktes. Envis som hon var ringde hon Stockholm runt för att få tag på den. Det blev en riktig klänningsjakt. :) Till slut hittade hon den i butiken vid Hötorget, hon stack in direkt och köpte den! Så vi är båda stolta ägare till den ljuvliga dröm . :D
Jag har förresten faktiskt kommit på ett bra argument för min shopping: Det är väl bättre att jag lägger mina pengar på kläder än på sprit eller cigaretter eller till och med droger? :P Haha! Bra argument som vilken förälder som helst går på. Eller hur, mamma och pappa? :P
Själv historian bakom klänningen är ganska lustig, det var ödet liksom! :D En tjej i skolan (alltså ingen jag kände) gick förbi när vi satt ute och pluggade. Sa till tjejerna "åhhh kolla klänningen, såååå söt" Madde bara "jaaa guuud, du måste nästan gå fram och fråga var hon köpt den". Haha! Jag gjorde inte det! Några dagar senare satt jag och bläddrade i Amelia (svärmors tanttidning liksom :P). Då var den där helt plötligt!!! :D Lindex 199:- jag bara "ahhhhhhh jag måste ha den". När vi kom till Kista så spanade vi lite, jag förklarade för tjejerna hur den såg ut och vi hittade den inte. Jag gick en sväng till i butiken och då såg jag den!!! Den hängde liksom fel och den var i S!!! Butiksbiträdet trodde det var den sista! Den passade klockrent och det var helt enkelt "ment to be". Värsta historien om en klänning! :D Den är socker söt, nästan som en prinsessklänning för vuxna. :D
Det finns en fortsättning också. Haha! Madde, som också tyckte klänningen var superfin, men som inte följde med till Kista, ringde dagen efter och frågade om jag hade hittat den. Ja det hade jag ju! :D Hon ville också ha en och när jag sa att det nog var den sista i Kista hörde man hur hennes hopp nästan släcktes. Envis som hon var ringde hon Stockholm runt för att få tag på den. Det blev en riktig klänningsjakt. :) Till slut hittade hon den i butiken vid Hötorget, hon stack in direkt och köpte den! Så vi är båda stolta ägare till den ljuvliga dröm . :D
Jag har förresten faktiskt kommit på ett bra argument för min shopping: Det är väl bättre att jag lägger mina pengar på kläder än på sprit eller cigaretter eller till och med droger? :P Haha! Bra argument som vilken förälder som helst går på. Eller hur, mamma och pappa? :P
Kommentarer
Trackback
